Ett personligt minne

I dag är det 6 år sedan jag hade värsta morfinruset 😉

Helt surrealistiskt. Taket gungade och jag hade superhörsel. Allt var kristallklart precis som HD-TV. Jag kunde höra grannens telefonsamtal med sin kära in i minsta detalj.
När jag dagen efter talade om mina upplevelser för sköterskan log hon lite och sa att så blir det ibland.
Jag hade tur och cancern upptäcktes i tid men det var ett otäckt ögonblick när läkaren sa till mig att ”du har cancer”. Efter operationen och jag var på väg tillbaka till livet och jag skulle jag på återbesök. I rummet fanns läkaren och två läkarstudenter. Läkaren sa till mig att operationen gick bra och att cancern var ”godartad”. I det ögonblicket brast det för mig och jag ville krama alla tre. Snacka om att vinna på triss 😉

Jag är full av beundran av vår sjukvård.

Nu har jag varit på två begravningar. Den första var en kär klasskamrat från gymnasiet som gick bort alldeles för tidigt. Den andra var min svärfar som vid 89 års ålder inte orkade med mer. Jag hade tur men mina två kära vänner hade inte samma tur.